Psaltaren 126

1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.

Als Jahwe Zions Wandrer in die Heimat führte, / Waren wir wie Träumende.

2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: "HERREN har gjort stora ting med dem."

Damals war unser Mund voll Lachens / Und unsre Zunge voll Jubels. / Damals sagte man unter den Heiden: / "Großes hat Jahwe an ihnen getan!"

3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.

Ja, Großes hat Jahwe an uns getan: / Darüber waren wir fröhlich.

4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.

Wende nun, Jahwe, auch unser Geschick / Gleich Regenbächen im Mittagsland.

5 De som så med tårar skola skörda med jubel.

Die mit Tränen säen, / Werden mit Jubel ernten.

6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.

Wohl geht man jetzt mit Weinen dahin, / Indem man den Samen zur Aussaat trägt. / Aber man kommt mit Jubel an, / Indem man trägt seine Garben.