< Psaltaren 126 >
1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
WHEN the Lord turned again the captivity of Zion, we were like them that dream.
2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: "HERREN har gjort stora ting med dem."
Then was our mouth filled with laughter, and our tongue with singing: then said they among the heathen, The Lord hath done great things for them.
3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
The Lord hath done great things for us; whereof we are glad.
4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
Turn again our captivity, O Lord, as the streams in the south.
5 De som så med tårar skola skörda med jubel.
They that sow in tears shall reap in joy.
6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.
He that goeth forth and weepeth, bearing precious seed, shall doubtless come again with rejoicing, bringing his sheaves with him.