< Psaltaren 126 >
1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
A Song of the going up. When the Lord made a change in Zion's fate, we were like men in a dream.
2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: "HERREN har gjort stora ting med dem."
Then our mouths were full of laughing, and our tongues gave a glad cry; they said among the nations, The Lord has done great things for them.
3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
The Lord has done great things for us; because of which we are glad.
4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
Let our fate be changed, O Lord, like the streams in the South.
5 De som så med tårar skola skörda med jubel.
Those who put in seed with weeping will get in the grain with cries of joy.
6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.
Though a man may go out weeping, taking his vessel of seed with him; he will come again in joy, with the corded stems of grain in his arms.