< Psaltaren 126 >
1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
Kasang laa. Angraeng mah Zion kaminawk hoih let naah, kaicae loe amang baktiah ni ka oh o.
2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: "HERREN har gjort stora ting med dem."
Kaicae ih pakhanawk loe pahnuihaih hoiah koi moe, palainawk doeh anghoe laasakhaih hoiah koi o; to naah Sithaw panoek ai kaminawk mah, Angaeng mah nihcae hanah kalen parai hmuen sak pae boeh, tiah thuih o.
3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
Angraeng mah aicae hanah kalen parai hmuennawk to sak boeh, to pongah aicae loe anghoehaih hoiah koi o.
4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
Aw Angraeng, misong ah naeh ih kaicae hae, aloih bang ih vacongnawk baktiah, amlaemsak let ah.
5 De som så med tårar skola skörda med jubel.
Mikkhraetui hoi tuh kaminawk loe, anghoehaih hoiah aat o tih.
6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.
Qahhaih hoi atho kaom, cangtii tuk hanah caeh kaminawk loe, cangqui to sin o ueloe, anghoehaih hoiah amlaem o let tih.