Psaltaren 125

1 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.

Me liki Ieowa kin rasong dol Sion, me sota kin mokid, a pan potopot eta.

2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.

Duen dol akan kin kapil pena Ierusalem, iduen Ieowa kin kotikot ren sapwilim a aramas akan, sang met o kokolata.

3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.

Pwe sokon en me doo sang Kot akan sota pan mimieta ren kisin pwin en me pung kan, pwe me pung kan ender kapa wong pa ar kan nin sapung.

4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.

Maing Ieowa, kotin kasansaleda omui kalangan ong me mau kan o ong ir, me melel nan mongiong arail.

5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!

A me kin wuki wong ni al sapung, Ieowa pan kotin paki irail wei iangaki me sued akan. Israel en popol!