Psaltaren 125

1 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.

Cantique graduel. Ceux qui se confient dans l'Éternel, sont comme la montagne de Sion, elle est inébranlable et stable éternellement.

2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.

Des montagnes entourent Jérusalem: ainsi l'Éternel entoure son peuple dès maintenant à jamais.

3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.

Car le sceptre de l'impie ne restera pas sur le lot des justes, afin que les justes ne portent pas leurs mains au mal.

4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.

Éternel, fais du bien aux hommes de bien, et à ceux qui sont droits en leurs cœurs!

5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!

Pour ceux qui dévient et prennent des voies tortueuses, que l'Éternel les perde avec les artisans du crime! Paix soit à Israël!