< Psaltaren 125 >

1 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.
Yahweh Pakai a tahsanna dettah neiho chu Zion mol tobag ahiuve. Amaho chu suhlinghoi hiloudiu a-itih'a detjing ding ahiuve.
2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.
Jerusalem mol'in aumkimvel bangin, tuleh tua dingin Yahweh Pakai chu amite kimvel a akisung jinge.
3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.
Michonphate gam a chu miphalou te vaihomna leng teng gol in chan aneilou ding ahi. Achuti louleh michonpha ho jengin jong thilse ahinbol maithei ahi.
4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.
O Yahweh Pakai miphaho lungthim nangma toh chekhom theiho chu nangin thilpha bolpeh jingin.
5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!
Ahinlah O Yahweh Pakai lamdihlouva chete chu thildihlou bolte toh paidohtha jengin. Israelte lah'a cham lenghen!

< Psaltaren 125 >