Psaltaren 125

1 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.

Kadtong mosalig kang Yahweh sama (sila) sa Bukid sa Zion, dili matarog, molahotay hangtod sa kahangtoran.

2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.

Ingon nga ang kabukiran nag-alirong sa Jerusalem, busa si Yahweh nag-alirong usab sa iyang katawhan sukad karon ug hangtod sa kahangtoran.

3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.

Ang sungkod sa pagkadaotan kinahanglan nga dili maghari sa yuta sa mga matarong. Tingalig ang matarong mohimo kung unsa ang daotan.

4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.

Buhati ug maayo, Yahweh, kadtong mga maayo ug kadtong matarong sa ilang mga kasingkasing.

5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!

Apan kadtong nagpadayon pagbuhat sa ilang hiwi nga dalan, pahisalaagon (sila) ni Yahweh uban sa daotan ug mga binuhatan. Hinaot nga ang kalinaw maanaa sa Israel.