< Psaltaren 124 >
1 En vallfartssång; av David. Om HERREN icke hade varit med oss -- så säge Israel --
Ko e Hiva ʻa Tevita maʻae ʻalu hake. Kapau naʻe ʻikai kau ʻa Sihova mo kitautolu, ʻoku totonu ke lea ni ʻa ʻIsileli;
2 om HERREN icke hade varit med oss, när människorna reste sig upp emot oss,
“Kapau naʻe ʻikai kau ʻa Sihova mo kitautolu, ʻi he tuʻu hake ʻae kakai kiate kitautolu:
3 då hade de uppslukat oss levande, när deras vrede upptändes mot oss;
Pehē, kuo nau folo hifo leva ʻakitautolu, ʻi he tupu ʻenau ʻita kiate kitautolu;
4 då hade vattnen fördränkt oss, strömmen gått över vår själ;
Pehē, kuo lōfia ʻakitautolu ʻe he ngaahi vai, kuo tafe ʻae vaitafe ʻi he funga ʻo hotau laumālie:
5 ja, då hade de gått över vår själ, de svallande vattnen.
Pea ʻalu ʻae ngaahi vai ʻoe laukau ʻi he funga ʻo hotau laumālie.”
6 Lovad vare HERREN för att han ej gav oss till rov åt deras tänder!
Fakafetaʻi kia Sihova, ʻaia naʻe ʻikai te ne tukuange ʻakitautolu ko e meʻakai ki honau nifo.
7 Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan.
Kuo hao hotau laumālie ʻo hangē ko e manupuna mei he hele ʻae tangata tauhele: kuo maumauʻi ʻae tauhele, pea kuo tau hao ai.
8 Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.
Ko hotau tokoni ʻoku ʻi he huafa ʻo Sihova, ʻaia naʻa ne ngaohi ʻae langi mo māmani.