Psaltaren 124

1 En vallfartssång; av David. Om HERREN icke hade varit med oss -- så säge Israel --

Naho tsy Iehovà ty nañimba antika —ano ty hoe r’Israele—

2 om HERREN icke hade varit med oss, när människorna reste sig upp emot oss,

Naho tsy nañolotse’ antika t’Iehovà, ie naname an-tikañe ondatio,

3 då hade de uppslukat oss levande, när deras vrede upptändes mot oss;

le ho nagodra’ iereo veloñe ami’ty fisolebaran-kabosehañe;

4 då hade vattnen fördränkt oss, strömmen gått över vår själ;

le ho ­nandempotse antika o ranoo, ho nisorotombak’ amo ain-tikañeo i torahañey,

5 ja, då hade de gått över vår själ, de svallande vattnen.

Eka ho nalipo’ o rano mitroñeo o ain-tikañeo,

6 Lovad vare HERREN för att han ej gav oss till rov åt deras tänder!

Andriaño t’Iehovà, fa tsy napò’e tika ho fitsatsàm-pamotsi’ iareo.

7 Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan.

Niborofotse tika hoe voroñe am-­bitsom-pitsindro-boroñe, nipototse i fandrikey, le nibotafotse tika.

8 Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.

Fañimbàn-tikañe ty tahina’ Iehovà, Andrianamboatse i likerañey naho ty tane toy.