Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

Ɔsoroforɔ dwom. Dawid deɛ. Ɛberɛ a wɔsee me sɛ, “Ma yɛnkɔ Awurade fie” no, mʼani gyeeɛ.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Yɛgyinagyina wʼapono ano, Ao Yerusalem.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Wɔakyekyere Yerusalem yie sɛ kuropɔn. Wɔahyehyɛ mu nneɛma fɛfɛ.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Ɛhɔ na mmusuakuo no korɔ, Awurade mmusuakuo no. Wɔkɔkamfo Awurade din sɛdeɛ nhyehyɛeɛ a wɔde ama Israel no teɛ.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Ɛhɔ na atemmuo nhennwa no sisi, Dawid fie nhennwa no.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Monsrɛ asomdwoeɛ mma Yerusalem sɛ, “Ma wɔn a wɔdɔ wo no nnya banbɔ.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Ma asomdwoeɛ mmra wʼafasuo mu na banbɔ mmra wʼabankɛsewa mu.”

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Me nuanom ne me nnamfonom enti, meka sɛ, “Asomdwoeɛ ntena wo mu.”

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Awurade yɛn Onyankopɔn fie enti, mɛhwehwɛ wo nkɔsoɔ.