< Psaltaren 122 >
1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."
Waan farxay markay igu yidhaahdeen, Ina keena, aan guriga Rabbiga tagnee.
2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,
Yeruusaalemay, cagahayagu Waxay taagan yihiin irdahaaga gudahooda,
3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,
Yeruusaalem waxaa loo dhisay Sida magaalo isku wada dheggan,
4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.
Halkaasay qabiilooyinka, oo ah qabiilooyinka Rabbigu kor ugu baxaan Inay Israa'iil u marag furaan, Iyo inay magaca Rabbiga ku mahadnaqaan.
5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.
Waayo, waxaa yaalla carshiyo garsoorid loo dhigay, Waana carshiyadii reerka Daa'uud.
6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.
Yeruusaalem nabad ugu duceeya. Kuwa ku jecelu way barwaaqoobi doonaan.
7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!
Nabadu ha ku jirto derbiyadaada gudahooda, Barwaaqona ha ku jirto daarahaaga dhaadheer.
8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.
Walaalahay iyo rafiiqyadayda daraaddood Ayaan hadda waxaan odhanayaa, Nabadu gudahaaga ha ku jirto.
9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.
Rabbiga Ilaahayaga gurigiisa daraaddiis Ayaan wanaaggaaga u doondooni doonaa.