Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

Rwiyo rworwendo rwaDhavhidhi. Ndakafara pavakati kwandiri, “Handei kumba yaJehovha.”

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Tsoka dzedu dzimire mukati mamasuo ako, iwe Jerusarema.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusarema rakavakwa seguta rakapakata kwazvo.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Ndiko kunokwira marudzi, iwo marudzi aJehovha, kundorumbidza zita raJehovha maererano nezvakatemerwa Israeri.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Zvigaro zvokutonga zvimire ikoko, zvigaro zvoushe zveimba yaDhavhidhi.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Nyengetererai rugare rweJerusarema: “Vanokuda dai vagara zvakanaka.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Dai mukati mamasvingo ako maita rugare, nokuchengetedzeka mukati menhare dzako.”

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Nokuda kwehama neshamwari dzangu, ndichati, “Rugare ngaruve mukati mako.”

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Nokuda kweimba yaJehovha Mwari wedu, ndichatsvaka kubudirira kwako.