Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

Obradovah se kad mi rekoše: hajdemo u dom Gospodnji!

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Evo, stoje noge naše na vratima tvojim, Jerusalime!

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalim je izidan, kao grad sliven u jednu zgradu.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Onamo idu plemena, plemena Gospodnja, po naredbi Izrailjevoj da slave ime Gospodnje.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Ondje stoje prijestoli sudski, prijestoli doma Davidova.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Ištite mira Jerusalimu; neka bude dobro onima koji ljube tebe!

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Neka bude mir oko zidova tvojih, i èestitost u dvorima tvojim!

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Radi braæe svoje, i prijatelja svojih govorim: mir ti!

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Radi doma Gospoda Boga našega želim ti dobro.