Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

Ein song til høgtidsferderne; av David. Glad vart eg då dei sagde til meg: «Me vil ganga til Herrens hus.»

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Våre føter fekk standa i dine portar, Jerusalem.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalem, du velbygde by, ein by som heng vel i hop.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Der ætterne fer upp, Herrens ætter, etter Israels lov, til å prisa Herrens namn.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

For der er stolar sette til domstolar for Davids hus.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Bed um fred for Jerusalem! det gange deim vel som elskar deg!

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Fred vere innanfor dine murar og ro i dine salar!

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

For mine brør og vener skuld vil eg segja: «Fred vere i deg!»

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

For Herrens, vår Guds, hus skuld vil eg søkja det som er godt for deg.