Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

En sang ved festreisene; av David. Jeg gleder mig ved dem som sier til mig: Vi vil gå til Herrens hus.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Våre føtter står i dine porter, Jerusalem!

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalem, du velbyggede, lik en by som er tett sammenføiet,

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

hvor stammene drar op, Herrens stammer, efter en lov for Israel, for å prise Herrens navn!

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

For der er stoler satt til dom, stoler for Davids hus.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Bed om fred for Jerusalem! La det gå dem vel som elsker dig!

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Der være fred innen din voll, ro i dine saler!

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

For mine brødres og mine venners skyld vil jeg si: Fred være i dig!

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

For Herrens, vår Guds huses skyld vil jeg søke ditt beste.