Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

Dāvida svētku dziesma. Es priecājos ar tiem, kas uz mani saka: iesim Tā Kunga namā.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Mūsu kājas stāvēs tavos vārtos, Jeruzāleme.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jeruzāleme, kas atkal par pilsētu uzcelta, kas visapkārt sastiprināta,

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Kurp tās ciltis iet, Tā Kunga ciltis, kā Israēlim pavēlēts, pateikt Tā Kunga vārdam.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Jo tur tie tiesas krēsli likti, Dāvida nama krēsli.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Vēlējiet mieru Jeruzālemei; lai labi klājās tiem, kas tevi mīļo.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Miers lai ir iekš taviem mūriem, labklāšana iekš taviem skaistiem namiem.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Savu brāļu un savu draugu labad es tev vēlēšu mieru.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Tā Kunga, mūsu Dieva, nama labad, es meklēšu tavu labumu.