Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

Canticum graduum. Lætatus sum in his, quæ dicta sunt mihi: In domum Domini ibimus.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Stantes erant pedes nostri, in atriis tuis Ierusalem.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Ierusalem, quæ ædificatur ut civitas: cuius participatio eius in idipsum.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Illuc enim ascenderunt tribus, tribus Domini: testimonium Israel ad confitendum nomini Domini.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Quia illic sederunt sedes in iudicio, sedes super domum David.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Rogate quæ ad pacem sunt Ierusalem: et abundantia diligentibus te.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Fiat pax in virtute tua: et abundantia in turribus tuis.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Propter fratres meos, et proximos meos, loquebar pacem de te:

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Propter domum Domini Dei nostri, quæsivi bona tibi.