Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

Quale gioia, quando mi dissero: «Andremo alla casa del Signore». Canto delle ascensioni. Di Davide.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

E ora i nostri piedi si fermano alle tue porte, Gerusalemme!

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Gerusalemme è costruita come città salda e compatta.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Là salgono insieme le tribù, le tribù del Signore, secondo la legge di Israele, per lodare il nome del Signore.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Là sono posti i seggi del giudizio, i seggi della casa di Davide.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Domandate pace per Gerusalemme: sia pace a coloro che ti amano,

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

sia pace sulle tue mura, sicurezza nei tuoi baluardi.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Per i miei fratelli e i miei amici io dirò: «Su di te sia pace!».

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Per la casa del Signore nostro Dio, chiederò per te il bene.