Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

Waƙar haurawa. Ta Dawuda. Na yi farin ciki tare da waɗanda suka ce da ni, “Bari mu tafi gidan Ubangiji.”

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Ƙafafunmu suna tsaye a ƙofofinki, ya Urushalima.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

An gina Urushalima kamar birnin da aka yi a harhaɗe wuri guda.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

A can ne kabilu suke haurawa, kabilan Ubangiji, don su yabi sunan Ubangiji bisa ga farillan da aka ba wa Isra’ila.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

A can kursiyoyin shari’a yake tsaye, kursiyoyin gidan Dawuda.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Ku yi addu’a don salamar Urushalima, “Bari waɗanda suke ƙaunarki su zauna lafiya.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Bari salama ta kasance a katangarki zaman lafiya kuma a fadodinki.”

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Saboda’yan’uwana da kuma abokaina, zan ce, “Salama tă kasance tare da ke.”

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Saboda gidan Ubangiji Allahnmu, zan nemi wadatarki.