Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

David ƒe mɔzɔha. Mekpɔ dzidzɔ kple ame siwo gblɔ nam be, “Mina míayi Yehowa ƒe aƒe me.”

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

O! Yerusalem, míaƒe afɔwo le wò agbowo nu.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Wotso Yerusalem, eye nèle abe du si tsyia ɖe wo nɔewo nu ene.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Afi ma to vovovoawo yina, Yehowa ƒe toawo, be woakafu Yehowa, le ɖoɖo si wòna Israel nu.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Afi ma woɖo ʋɔnudrɔ̃zikpuiwo ɖo, David ƒe aƒe la ƒe fiazikpuiwo.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Mido gbe ɖa, abia ŋutifafa na Yerusalem be, “Ame siwo lɔ̃ wò la nenɔ dedie.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Ŋutifafa nenɔ wò gliwo me kple dedinɔnɔ le wò fiasãwo me.”

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Le nɔvinye ŋutsuwo kple xɔ̃nyewo ta, magblɔ be, “Ŋutifafa nenɔ mewò.”

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Le Yehowa, míaƒe Mawu la ƒe aƒe la ta, madi dzidzedze na wò.