Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

“A song of the degrees by David.” I was rejoiced when they said unto me, Unto the house of the Lord let us go.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Our feet are now standing within thy gates, O Jerusalem!

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalem, which art built as a city wherein all associate together.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

For thither go up the tribes of the Lord, as a testimony for Israel, to give thanks unto the name of the Lord.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

For there are placed chairs for [giving] judgment, the chairs for the house of David.—

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Pray ye for the peace of Jerusalem; may those that love thee prosper.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

May there be peace within thy walls, prosperity within thy palaces,

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

For the sake of my brethren and my friends, let me now speak, Peace be within thee.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

For the sake of the house of the Lord our God, will I seek thy good.