Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

Pakai hou in ah cheuhite tia kakom a asei u chun keima kakipahlheh jengin ahi.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Vo Jerusalem tuhin keiho nakelkot sung langah kadingtao ve.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalem hi dettah’a kisa khopi ahin appal jonghi detchetna kigenbitna ahi.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Pakai mite Israel phungho jousen hicheahi kintheng bolla ahungnao ahi. Israelte chonna daan dungjui a Pakai kom a thangvahna pedinga ahungnao ahi.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Hichea hin lengte thutanna laltouna hochu aum in David chilhah ho laltouna ahi.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Jerusale a cham lenna din taovun, hiche khopi ngailu jouse khangtouhen.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Vo Jerusalem, nakulpi sunga chamleng hen chuleh nakhopi sung khangtou hen.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Kainsung mite leh kagol kapaite khohsahna in keiman Jerusalem ah “Nanga chamna umhen” kati.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Pakai ipathen’u insung khohsahna’in, O Jerusalem nang dinga aphapen chu kahol ahi.