< Psaltaren 122 >
1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."
Y Cantan Quinajulo. MAGOFYO anae ilegñija nu guajo, nije tafanmalag y guima Jeova.
2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,
Y adengta ufanojgue gui jalom y trangcamo, O Jerusalem.
3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,
Jerusalem, mafatinas jago calang y siuda ni y mafatinas mafnot:
4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.
Sa ayo nae mangajulo y tribosija, magajet na y tribon y Jeova, pot y testimonio guiya Israel, para ujanae grasias y naan Jeova.
5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.
Sa ayonae mapolo y trono sija para ufanmanjusga, y trono sija gui guima David.
6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.
Fanmanayuyut para upas iyon Jerusalem: sa mumegae ayo sija y gumaeyajao.
7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!
Pas ugaegue gui jalom y quelatmo, yan guinefsaga gui jalom palasyomo.
8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.
Pot causan y mañelujo yan y mangachongjo, jualog pago: Pas ugaegue gui sanjalommo.
9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.
Pot causan guma Jeova Yuusso nae jualigao y minaulegmo.