Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

Nalipay ako sa pag-ingon nila kanako: Mangadto kita sa balay ni Jehova.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Ang among mga tiil nanagtindog Sa sulod sa imong mga ganghaan, Oh Jerusalem,

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalem, ikaw natukod Ingon nga usa ka ciudad nga madasok;

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Didto mingtungas ang mga banay, bisan ang kabanayan ni Jehova, Alang sa usa ka tulomanon sa Israel. Sa paghatag ug mga pasalamat sa ngalan ni Jehova.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Kay didto atua ang mga trono sa paghukom, Ang mga trono sa panimalay ni David.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Pag-ampo alang sa pakigdait sa Jerusalem: Manag-uswag (sila) nga nahigugma kanimo.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Ang pakigdait anaa unta sa sulod sa imong mga kuta, Ug ang kahamugaway sa sulod sa imong mga palacio.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Tungod lamang sa gugma sa akong kaigsoonan ug sa akong mga kauban, Moingon ako karon: Ang pakigdait anaa sa sulod nimo.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Tungod lamang sa panimalay ni Jehova nga atong Dios Magapangita ako alang sa imong kaayohan.