Psaltaren 121

1 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?

«Yuⱪiriƣa qiⱪix nahxisi» Kɵzlirimni taƣlar tǝrǝpkǝ kɵtürüp ⱪaraymǝn; Mening yardimim ⱪǝyǝrdin kelur?

2 Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.

Mening yardimim Pǝrwǝrdigardindur; Asman-zeminni Yaratⱪuqidindur.

3 Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!

U putungni ⱨeq teyildurmaydu; Seni saⱪliƣuqi ⱨeq mügdimǝydu!

4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.

Mana, ⱪara, Israilni saⱪliƣuqi ⱨǝm mügdimǝydu, ⱨǝm uhlimaydu!

5 HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.

Pǝrwǝrdigar sening saⱪliƣuqingdur; Pǝrwǝrdigar ong yeningdiki sayiwǝndur.

6 Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.

Ⱪuyax kündüzdǝ, ay keqidǝ sanga zǝrǝr yǝtküzmǝydu;

7 HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.

Pǝrwǝrdigar barliⱪ yamanliⱪtin seni saⱪlaydu; U jeningni saⱪlaydu;

8 HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.

Pǝrwǝrdigar qiⱪixingni, kirixingni, Buningdin keyin ǝbǝdil’ǝbǝdgiqǝ saⱪlaydu.