Psaltaren 121

1 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?

Ko e Hiva ʻae ʻalu hake. Te u hanga hake hoku mata ki he ngaahi moʻunga, ʻaia ʻoku haʻu mei ai hoku tokoni.

2 Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.

‌ʻOku haʻu hoku tokoni meia Sihova, ʻaia ne ne ngaohi ʻae langi mo māmani.

3 Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!

‌ʻE ʻikai tuku ʻe ia ke hiki ho vaʻe: ko ia ʻoku ne tauhi koe ʻe ʻikai tulemohe ia.

4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.

Vakai, ko ia ʻoku ne tauhi ʻa ʻIsileli ʻe ʻikai te ne tulemohe pe mohe.

5 HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.

Ko Sihova ko ho tauhi: ko Sihova ko ho fakamalu ia ʻi ho nima toʻomataʻu.

6 Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.

‌ʻE ʻikai taaʻi koe ʻe he laʻā ʻi he ʻaho, pe ʻe he māhina ʻi he pō.

7 HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.

‌ʻE fakahaofi koe ʻe Sihova mei he kovi kotoa pē: te ne fakamoʻui ho laumālie.

8 HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.

‌ʻE tauhi ʻe Sihova hoʻo ʻalu kituʻa mo hoʻo liu mai mei he ʻaho ni, pea taʻengata.