< Psaltaren 121 >
1 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?
Pesem preizvrstna. Oči svoje naj bi povzdignil na one gore? Od kod naj mi pride pomoč?
2 Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
Pomoč moja bodi od Gospoda, kateri je naredil nebesa in zemljo.
3 Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!
Naj ne dopusti, da omahne noga tvoja, varuh tvoj naj ne spí.
4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.
Glej, ne dremlje in ne spí varuh Izraelov.
5 HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.
Gospod varuh tvoj, Gospod je senca tvoja na desni roki tvoji.
6 Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.
Podnevi te ne bode zadevalo solnce, ali mesec ponoči.
7 HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.
Gospod te bode varoval vsega zlega, varoval bode dušo tvojo.
8 HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.
Gospod bode varoval hojo tvojo, od tega časa do vekomaj.