< Psaltaren 121 >
1 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?
Canticum graduum. Levavi oculos meos in montes, unde veniet auxilium mihi.
2 Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
Auxilium meum a Domino, qui fecit cælum et terram.
3 Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!
Non det in commotionem pedem tuum: neque dormitet qui custodit te.
4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.
Ecce non dormitabit neque dormiet, qui custodit Israel.
5 HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.
Dominus custodit te, Dominus protectio tua, super manum dexteram tuam.
6 Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.
Per diem sol non uret te: neque luna per noctem.
7 HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.
Dominus custodit te ab omni malo: custodiat animam tuam Dominus.
8 HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.
Dominus custodiat introitum tuum, et exitum tuum: ex hoc nunc, et usque in sæculum.