< Psaltaren 121 >
1 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?
Grádicsok éneke. Szemeimet a hegyekre emelem, onnan jön az én segítségem.
2 Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
Az én segítségem az Úrtól van, a ki teremtette az eget és földet.
3 Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!
Nem engedi, hogy lábad inogjon; nem szunnyad el a te őriződ.
4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.
Ímé, nem szunnyad és nem alszik az Izráelnek őrizője!
5 HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.
Az Úr a te őriződ, az Úr a te árnyékod a te jobbkezed felől.
6 Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.
Nappal a nap meg nem szúr téged, sem éjjel a hold.
7 HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.
Az Úr megőriz téged minden gonosztól, megőrzi a te lelkedet.
8 HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.
Megőrzi az Úr a te ki- és bemeneteledet, mostantól fogva mindörökké!