< Psaltaren 121 >

1 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?
Kasang laa. Naa bang hoiah maw kai bomkung angzo tih? tiah poek hoiah mae bangah ka dan tahang.
2 Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
Kai bomkung loe long hoi van sahkung, Angraeng khae hoiah ni ang zoh.
3 Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!
Anih mah loe na khok to amthaeksak mak ai, nang toepkung loe iih angam mak ai.
4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.
Khenah, Israel toepkung loe iih angam mak ai, iip doeh iip mak ai.
5 HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.
Angraeng loe nang toepkung ah oh; Angraeng loe na bantang bangah nang han tahlip paekkung ah oh.
6 Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.
Athun ah ni mah na kangh mak ai, aqum ah doeh khrah mah raihaih na paek mak ai.
7 HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.
Angraeng mah kahoih ai hmuen congca thung hoiah na pakaa ueloe, na hinghaih to toep tih.
8 HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.
Angraeng mah na caehhaih hoi nang zohhaih to vaihi hoi dungzan khoek to toep tih.

< Psaltaren 121 >