Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Nkunga wuyimbudulu mu nzila yikuendila ku nzo Yave. Nditela Yave mu ziphasi ziama ayi niandi wupheni mvutu.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Wuphukisa, a Yave, mu bididi bi luvunu ayi mu ludimi luidi mayuya.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Mbi kalenda kuvangila ayi mbi kalenda buela, ludimi luidi mayuya e?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Wela kuvana thumbudulu mu madionga ma kinuani malengulu bumboti; mu makala ma mbazu, ma nungu-tsendi,

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

mabienga kuidi minu bu ndilembo vuandi ku Metsiseki; bu ndieti zingila mu zinzo zi ngoto zi Kedali.

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Mu bilumbu biwombo ndizingila va khatitsika batu bobo banlendanga ndembama.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Minu ndidi mutu wu ndembama; vayi minu yoluka, buna bawu beka yindula mvita.