< Psaltaren 120 >

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
मैंने मुसीबत में ख़ुदावन्द से फ़रियाद की, और उसने मुझे जवाब दिया।
2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
झूटे होंटों और दग़ाबाज़ ज़बान से, ऐ ख़ुदावन्द, मेरी जान को छुड़ा।
3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
ऐ दग़ाबाज़ ज़बान, तुझे क्या दिया जाए? और तुझ से और क्या किया जाए?
4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
ज़बरदस्त के तेज़ तीर, झाऊ के अंगारों के साथ।
5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
मुझ पर अफ़सोस कि मैं मसक में बसता, और क़ीदार के ख़ैमों में रहता हूँ।
6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
सुलह के दुश्मन के साथ रहते हुए, मुझे बड़ी मुद्दत हो गई।
7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.
मैं तो सुलह दोस्त हूँ। लेकिन जब बोलता हूँ तो वह जंग पर आमादा हो जाते हैं।

< Psaltaren 120 >