Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

En mi angustia clamé a Yavé, Y Él me respondió.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Oh Yavé, libra mi vida de labios mentirosos, De una lengua engañadora.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

¿Qué se te dará, O qué más se te hará, Oh lengua engañosa?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Agudas flechas de guerrero, [Forjadas] con brasas de enebro.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

¡Ay de mí, porque vivo desterrado en Mesec, Y habito entre las tiendas de Cedar!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Mucho tiempo estuvo mi alma Con los que aborrecen la paz.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Yo soy pacífico, pero cuando hablo, Ellos me declaran la guerra.