< Psaltaren 120 >

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
Rwiyo rworwendo. Ndinodana kuna Jehovha mukutambudzika kwangu, uye anondipindura.
2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
Haiwa Jehovha, ndiponesei pamiromo inoreva nhema, nendimi dzinonyengera.
3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
Achaiteiko kwauri, uye chimwe chiiko kunze kwezvizvi, iwe rurimi runonyengera?
4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
Achakuranga nemiseve yakapinza yemhare, namazimbe anopfuta omuti womurara.
5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
Ndine nhamo ini ndinogara muMesheki, kuti ndinogara pakati pamatende eKedhari!
6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
Ndakagara nguva refu pakati pavanovenga rugare.
7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.
Ndiri munhu worugare; asi pandinotaura, ivo ndevehondo.

< Psaltaren 120 >