Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Песнь восхождения. К Господу воззвал я в скорби моей, и Он услышал меня.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Господи! избавь душу мою от уст лживых, от языка лукавого.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Что даст тебе и что прибавит тебе язык лукавый?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Изощренные стрелы сильного, с горящими углями дроковыми.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Горе мне, что я пребываю у Мосоха, живу у шатров Кидарских.

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Долго жила душа моя с ненавидящими мир.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Я мирен: но только заговорю, они - к войне.