Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.