< Psaltaren 120 >
1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
Ekuhluphekeni kwami ngakhala eNkosini, yangiphendula.
2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
Nkosi, khulula umphefumulo wami kundebe zamanga, kulimi lwenkohliso.
3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
Uzanikwani, njalo kuzakwengezelelwani kuwe, limi lwenkohliso?
4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
Imitshoko ebukhali yeqhawe, lamalahle avuthayo esihlahla serotemu!
5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
Maye kimi, ngoba ngihlala njengowezizwe koMesheki, ngihlala emathenteni eKedari!
6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
Umphefumulo wami sekukade wahlala laye ozonda ukuthula.
7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.
Ngingowokuthula, kodwa lapho ngikhuluma, bangabempi.