Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Canticum graduum. Ad Dominum cum tribularer clamavi, et exaudivit me.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Domine, libera animam meam a labiis iniquis et a lingua dolosa.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Quid detur tibi, aut quid apponatur tibi ad linguam dolosam?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Sagittæ potentis acutæ, cum carbonibus desolatoriis.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Heu mihi, quia incolatus meus prolongatus est! habitavi cum habitantibus Cedar;

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

multum incola fuit anima mea.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Cum his qui oderunt pacem eram pacificus; cum loquebar illis, impugnabant me gratis.