Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Ke nga muta in ongoiya, nga pang nu sin LEUM GOD A El topukyu.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

LEUM GOD moliyula Liki mwet kikiap a mwet kutasrik.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Kowos, mwet kikiap, mea God El a oru nu suwos? El a kai kowos fuka?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Ke sukan pisr kosro nutin sie mwet mweun, A mulut firir!

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Ke nga muta inmasrlowos, arulana koluk oana nga in muta in acn Meshech Ku muta inmasrlon mwet Kedar.

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Loesla pacl nga muta Inmasrlon mwet su srunga misla.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Ke pacl nga sramsram ke misla, Elos ac lungse mweun.