Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Ég ákalla Guð í neyð minni og hann hjálpar mér.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Drottinn, frelsaðu mig frá svikum og prettum.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Þú lygatunga, hver verða örlög þín?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Oddhvassar örvar munu stinga þig og glóandi kol brenna þig!

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Hvílík mæða að búa með óguðlegum!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Ég er þreyttur á þeim sem hata friðinn.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Ég þrái frið, en þeir elska stríð og láta ráð mín sem vind um eyrun þjóta.