Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Ein Wallfahrtslied. Ich rief zum HERRN in meiner Not:

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

O HERR, errette mich von der Lügenlippe, von der trügerischen Zunge!

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Was wird Er dir jetzt und in Zukunft bescheren, du trügerische Zunge?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Geschärfte Kriegerpfeile samt Kohlen vom Ginsterstrauch!

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Wehe mir, daß ich als Fremdling in Mesech weile, daß ich wohne bei den Zelten von Kedar!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Lange genug schon weile ich hier bei Leuten, die den Frieden hassen.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Ich bin ganz friedlich gestimmt, doch was ich auch rede: sie gehen auf Krieg aus.