Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Cantique des montées. Vers Yahweh, dans ma détresse, j'ai crié, et il m'a exaucé:

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

« Yahweh délivre mon âme de la lèvre de mensonge, de la langue astucieuse! »

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Que te sera-t-il donné, quel sera ton profit, langue perfide?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Les flèches aiguës du Tout-Puissant, avec les charbons ardents du genêt.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Malheureux que je suis de séjourner dans Mések, d'habiter sous les tentes de Cédar!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Trop longtemps j'ai demeuré avec ceux qui haïssent la paix.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Je suis un homme de paix et, quand je leur parle, ils sont pour la guerre.