Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

song [the] step to(wards) LORD in/on/with distress [to] to/for me to call: call to and to answer me

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

LORD to rescue [emph?] soul: myself my from lips deception from tongue deceit

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

what? to give: give to/for you and what? to add to/for you tongue deceit

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

arrow mighty man to sharpen with coal broom

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

woe! to/for me for to sojourn Meshech to dwell with tent Kedar

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

many to dwell to/for her soul: myself my with to hate peace

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

I peace and for to speak: speak they(masc.) to/for battle