Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

“A psalm of steps.” In my distress I called upon the LORD, And he answered me.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

O LORD! deliver me from lying lips, From the deceitful tongue!

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

What profit to thee, Or what advantage to thee, is the false tongue?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

It is like the sharp arrows of the mighty man; Like coals of the juniper.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Alas for me, that I sojourn in Mesech, That I dwell in the tents of Kedar!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Too long have I dwelt With them that hate peace!

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

I am for peace; yet, when I speak for it, They are for war.