Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

[A Song of Ascents.] In my distress, I cried to the LORD. He answered me.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Deliver my soul, LORD, from lying lips, from a deceitful tongue.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

What will be given to you, and what will be done more to you, you deceitful tongue?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Sharp arrows of the mighty, with coals of juniper.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Woe is me, that I live in Meshech, that I dwell among the tents of Kedar.

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

My soul has had her dwelling too long with him who hates peace.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

I am for peace, but when I speak, they are for war.