Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

A song for pilgrims going up to Jerusalem. I called out to the Lord for help in all my troubles, and he answered me.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Lord, please save me from liars and cheats!

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

What will the Lord do to you, you liars? How will he punish you?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

With the sharp arrows of a warrior and burning coals made from a broom tree.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

I'm sorry for myself, because I live as a foreigner in Meshech, or among the tent-dwellers of Kedar.

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

I have lived for far too long among people who hate peace.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

I want peace, but when I talk of peace, they want war.