Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

A song of ascents. In my distress I cried to the LORD, and He answered me.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Deliver my soul, O LORD, from lying lips and a deceitful tongue.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

What will He do to you, and what will be added to you, O deceitful tongue?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Sharp arrows will come from the warrior, with burning coals of the broom tree!

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Woe to me that I dwell in Meshech, that I live among the tents of Kedar!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Too long have I dwelt among those who hate peace.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

I am in favor of peace; but when I speak, they want war.