Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

A Song of Ascents. In my distress I cried unto Jehovah, And he answered me.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Deliver my soul, O Jehovah, from lying lips, [And] from a deceitful tongue.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

What shall be given unto thee, and what shall be done more unto thee, Thou deceitful tongue?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Sharp arrows of the mighty, With coals of juniper.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Woe is me, that I sojourn in Meshech, That I dwell among the tents of Kedar!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

My soul hath long had her dwelling With him that hateth peace.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

I am [for] peace: But when I speak, they are for war.