Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Lungkham na leh lung gim na kato tengleh Yahweh Pakai kom kalhutjin ahileh Aman kataona asangjin ahi.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

O Yahweh Pakai in mijoubol ho a konleh milepche ho a kon in neihuhdoh'in.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Oh lepchena leigui mangcha ho, Elohim Pathen in nangho ipi na louvin tem? Aman nachunga engbolna ichan gei in apunsahbe dem?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Nangma thalchang hemtah a naki sunding chuleh meihol sapehpoh naki desah ding ahi.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Gamlatah Meshach lah'a ka chenchu kadanave, gamlatah Kedar ponbuh a ka chenchu ka thohlel ngeije,

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Keima chamna deilah'a kachenhi kakhoplheh jengtai,

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Keiman chamna kahol in, ahinlah keiman chamna thu kaseipou pouleh amahon gal bou adeijiu ve.